och ne jag känner ingenting i dag, supertråkigt. Jag läser om många som har ungefär samma beräknat datum som mig och dom är så less att dom håller på att dö, dom har så ont att dom inte klarar av nå mer. Men jag kan inte ens klaga över de. Visst att det är jobbigt att gå och vänta och jag är ju inte direkt smidigast i världen just nu och ryggen gör ont. Jag vill ändå att han ska komma nu, han har ju varit där inne så länge.:) Innan vi gjorde ultraljud så hade vi ett beräknat datum, 29 maj. 9 dagar dit. :)

Emmelie kommer bort och fikar en sväng sedan, så det blir en kopp kaffe och en massa surr.

Nu ska jag ta en sväng med dammsugaren, han måste vara väldigt hungrig för det var ett tag sedan han var framme.