Igen, inget vatten som har gått och inga värkar som har satt igång, men ändå ett snabbt besök. Jag har dom senaste dagarna haft en väldans huvudvärk och en massa illamående. Har inte haft en tanke på havandeskapsförgiftning, tur att det finns andra som tänker längre än mig. Pratade med C, ringde och fick prata med en arg barnmorska som tyckte att jag kunde ta två Alvedon och gå och sova. Ringde igen eftersom att jag blev orolig, fick då prata med en vettig barnmorska som tyckte att vi skulle åka upp. Blodtrycket var bra, inge äggvita och Ctg;n var som den skulle. Sigge försökte göra allt för att få bort den från magen, tror att han blev riktigt irriterad. Jag låg mest och glodde på där värkarna syntes, det var en som jag skulle kalla "riktig värk". Men när jag påpekade det till barnmorskan så frågade hon om jag kände "sammandragningen".  Från 30 till 120 måste ju vara mer än en sammandragning?

På vägen upp till förlossningen (man går igenom akuten) så träffade vi en sköterska som frågade "går det bra att gå eller vill du ha en rullstol" och en vakt som sa "lycka till". På vägen tillbaka (går åter igen igenom akuten) träffar vi en tjej som skulle upp och föda. Jag hade god lust att be henne att se liiite glad ut iaf, för det är minnsan inge skoj alls att åka från förlossningen utan bäbis. Men jag lät bli, satt mig i bilen och tjurade ist.

Nu får Sigge ta och komma ut.