Det blir ett kort inlägg. Jag har feber och mjölkstockning, så jag mår så där. Och Sigge ligger och låter så han vaknar snart.

Vi var iaf på BVC i dag igen, nu kommer det bli 2 veckor som vi inte går dit, semestertider. Han hade iaf gått upp i vikt (förvånad? :)) 5080 väger våran stoora kille. Han var dock övertrött för att snälla jag höll han vaken, så han skrek och tyckte inte alls att det var nå roligt.

Vi var också upp på amningsmottagningen i dag, där träffade vi tjejen som förlöste mig. Både Micke och jag sken upp när vi såg henne. Kul att träffa henne, dock kom hon inte ihåg oss tror jag.:) Hon frågade om det var hon som förlöste oss, men Micke tror att hon tjuvkikade i journalen. :)

I dag har vi inte gjort så mycket, slappat, städat lite. Tråkigt väder..

Mats mår bättre iaf. Han har mått dåligt hela helgen, men nu är han som vanligt igen.

I går var jag och Sigge på Ikea med Emmelie, det blev en låång sväng.

Ne nu måste jag försöka få en trött Sigge att somna. Ni kan få se en bild där han skrattar åt son fåniga mamma.:)

med Mats. Han lever och mår förhoppningsvis bra. Så skönt, nu ska han få mycket kärlek och han ska inte glömmas bort. Så alla småbarnsföräldrar - glöm inte bort djuren.

Jag fick till och med skriva på papper om att dom fick avliva honom, tur att det gick bra.

Nu måste jag göra en ryck här. Nu vaknade Sigge också.

Snart ska jag iväg och väga lillen. Eller lillen och lillen, jag tror att han börjar närma sig 5 kg.
Vad händer annars då? Inte så mycket. I går kom min moster och kusin hit en sväng, sedan gick Sigge och jag en promenad i skogen. På eftermiddagen kom Emmelie, vi åt tacos. En händelserik dag i går, det brukar inte se ut så.

Jag saknar någon att gå promenader med, någon att fika på stan med. Helst någon med barn så att man slipper trötta ut "vanligt folk" med bajsblöjer och amning.

Ne nu ska jag skynda på lite här. Lägger in ett alldeles nytt kort på Sigge, 10 min gammalt.

I dag är det många som kliver upp med en stor suck, semestern är slut och det är dags för jobb.

I morse vaknade vi halv 10, skönt. Sigge har vaknat ett par dagar i rad klockan 4. I går somnade han vid 21 i vaggan, vid 22 bar Micke in han till sängen sedan vaknade han vid 02 och ville ha lite mat, för att sedan somna om. 5 timmar i rad sov lillplutten. Inte jag dock, jag var vaken både vid 00 och 01 och satt och funderade på om han ville ha mat. :)

Nu sover han i vaggan och jag har ätit frukost, plockat undan lite och surrat i telefon. Det är första gången på läääänge som jag har kunnat gjort något annat än att vyssa Sigge och suttit med honom när han sovit. Och det är så skönt.

Helgen har flytit på.. I går var vi hos pappsen i Lagfors. I morse var jag uppgiven, det såg ut som sju svåra år här hemma och Sigge var på dåligt humör, eller alla tre var det. Mamma kom bort och Sigge somnade, vi städade, det blev tvättat, vaggan fixades, Sigge trivdes, laktosfri mjölk inhandlades. Så nu ska det bli ordning på Sigges mage, rutiner ska infinnas, hemmet ska hållas fint. Och det ska förhopnningsvis leda till att vi blir gladare föräldrar. Don´t worry laktosfria mjölken är till mig, inte till Sigge. Jag misstänker att han kan vara allergisk.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sedan blir det sängen med en förhoppnigsvis trött bebis.

I går vägdes Sigge, han väger hela 4444 gram. Vårat matvrak har med andra ord gått upp 444 gram på en vecka. Hans knorr-läten som han gör beror på hans snabba viktuppgång. Så det blir att använda mer napp på kvällarna.

Det var otroligt skönt att prata med bvc-sköterskan i går, blev ett samtal på över en timme. Vi pratade om hur jag och Sigge mådde. Vi bokade in ett möte nästa vecka också.

Det är verkligen ingen dans på rosor att vara småbarns förälder, inte till Sigge iaf. I går skrek han så att det ekade i huvudet flera timmar efter att han tystnat. Vi fick åka bil runt halva stan för att herrn skulle vara nöjd. I natt vid 3 vaknade han och ville ha mat (vaknade säkert 3 gånger till och åt). Jag fick världens leende och sedan ville han inte sova, så det var bara att kliva upp. Han ville sova på mig, så vi la oss i soffan och sov ett tag till. Sigge vill inte ligga ensam, så man måste antingen sitta brevid och prata eller ha han i famnen. Lägger man ifrån sig han och går på toa så blir det inga glada miner.

Min tröst är att han kommer bli större, jag hoppas att han inte vill ligga i famnen när han är 15.

Tömning av kamera..

:)

Mickes sista dag hemma så passade vi på att åka ut till Lörudden, Mickes mamma hängde också på.



Sigge blev trött av havsluften och sov i vagenen.



Vi har även varit en sväng till Lagfors och hälsat på.



Där fick Sigge träffa gammelfarfar (eller hur det nu blir, min farfar). 93 år mellan dom.



Men mesta av tiden är vi bara hemma, eftersom han har haft lite (ibland väldigt mycket) ont i magen. Sedan är jag lite dålig på att komma ihåg att ta med mig kameran. Men vi knäpper kort hemma också.:)



En liten skrutt, uppbullad av kuddar.:)



Så här gullig är han när han sover.



Inte lika gullig när han är arg.



Slappar i soffan.



Trött bäbis.



Att ligga i famnen är de som är bäst.

I dag är det 22 dagar sedan Sigge kom till världen och jag har inte skrivit något om förlossningen. Många som frågar hur det gick, och då har man fått till svar "Jo det gick bra, blev lite långdragit". Jag har knappt orkat funderat över den, förens nu.:)

Det började dagen innan Sigge kom. Vi åkte upp på förlossningen för att jag skulle "bli sövd", jag hade haft så ont i flera dagar. Så jag skulle få något så att jag kunde sova lite. Uppe på förlossningen kopplade dom på CTG:n som visade Sigges hjärtljud och mina sammandragningar (värkar). Jag fick ligga länge med den där maskinen och det är något med Sigges hjärtljud som dom var fundersam över. Jag förstog aldrig vad det var och var mest orolig för att jag inte skulle få något mot smärtan. Helt plötsligt går vattnet och jag berättar lite försynt för barnmorskan. Då händer det grejer, Micke skickas iväg för att hämta väskan i bilen och jag får gå till en förlossningssal. Klockan var ganska mycket och barnmorskan skickar mig och Micke i säng. Jag får en morfinspruta och en alvedon. Den hjälper en kvart, och jag blev jätte "full". Micke var grinig över att jag inte låg ner i sängen, men hur lätt är det när man är full och det känns som att man är på världens fest. Dock varar det inte läng och jag började ist må illa, vilket jag gjorde under hela tiden till Sigge kom ut. Drack vatten-spydde-drack vatten spydde. Så såg det ut.

Natten var hemsk, jag hade grymt ont och jag ringde på klockan flera gånger. Jag fick ingen smärtlindring eftersom att jag hade öppnat mig för lite (tror jag?!). Jag blev dock erbjuden ett bad, men jag trodde att hon skämtade med mig. Jag kände mig nära döden och hon trodde på fullaste allvar att jag ville bada. På morgonkvisten byte dom personal och in kom två änglar. Dom ser hur bedrövligt jag mår och ger mig lustgasmasken direkt. Barnmorskan frågade om jag ville ha epudral (ryggmärgsbedövning) och ja det ville jag. Det känns som att efter att jag tackat ja till den så kommer narkosläkaren in sekunden senare, men så var det nog inte.:) Jag får iaf epudralen, en ung tjej som la den och en narkosläkare som står brevid och berättar hur hon ska göra. Ja liiite nervös blev vi allt. Det känns som att det tar en sekund till och sedan är all smärta borta. Jag känner ingenting, ingen smärta alls. Nu i efterhand känns det som att jag borde ha sagt något om att jag inte kände något. För det blev lite problem när han skulle ut "ta i vid nästa värk", lättare sagt en gjort när man inte känner något.

Ja iaf så gick halva tordagen, det var diverse saker kopplade till mig, skalpelektrod, värkstimulerandetjoffs, CTG. Micke blev dock proffs på att koppla av och på mig dessa, vi ringe inte ens på personalen när jag behövde kliva upp från sängen. Vid 14-tiden byte dom peronal igen och in kommer en ny barnmorska. Hon var väldigt bra och peppande. Jag var helt slut, hade inte ätit och inte sovit på länge, kunder knappt hålla mig vaken. Sigges hjärtljud sjunk, men det märkte aldrig jag, tack och lov. Dom sista minutrarna hade jag panik och då ville jag att han skulle komma ut och de fick dom i rummet gott höra. :) 15:25 kommer han ut, Micke blev väldigt rörd och fick påpeka till mig att det var våran bäbis. Det var lite svårt att förstå.:) Han var (och är fortfarande) helt perfekt, världens finaste. Moderkakan kom ut och ett stygn satt barnmorskan.

I går skrek Sigge konstant från klockan 20 till 23. Stackarn hade så ont i magen, nu får han både magdroppar och minifom. I dag har han mått bättre, peppar peppar. Man blir helt maktlös när han skriker så där. Om det blir bättre nu så kommer jag aldrig kunna sluta med dessa droppar. I dag har det varit en bra dag, Sigges farmor kom hit mitt på dagen. Dom tog en promenad i regnet och jag hann duscha och plocka lite i lugn och ro, skönt att vara lite ensam. Jag och Sigge åkte sedan till mormor -min mamma, blev bjuden på smarrig middag. Micke, A och E kom också förbi en sväng. Tjejerna fick träffa lillebror och han fick många pussar och kramar. :)

Bilder och bättre uppdatering får komma i morgon.

Det var ett tag sedan jag skrev här. Vi mår bra iaf, Micke har börjat jobba och vi försöker få en vardag som fungerar. Sigge har dom senaste dagarna varit lite småjobbig. Han vill hela tiden ligga i min famn eller på mitt bröst. Man kan lyckas få han somna i famnen och att lägga ner han, men vaknar han och märker att man inte håller i honom så blir det grin.

Ja visst känns det lite mysigt att han tycker om mig så mycket, men det är jobbigt att knappt hinna gå på toa eller få i sig någon mat. Jag läste att bäbisar sover 16-17 timmar per dygn, det gäller inte våran bäbis. Han sover hela natten, med ett par, tre, fyra mål mat. Dagarna sover han endast korta stunder, så där 20-30 minuter.

Han trivs i vagnen, om man går raskt. Men ja jag kan ju inte vara ute och gå hela dagarna. Ja som trodde innan att jag skulle få tid till att läsa, träna och kolla på film, det är bara att glömma och drömma.

Uppdaterar senare om vad som hänt den senaste tiden.