Ja längesedan jag bloggade, livet har varit upp och ner. Inget som riktigt har hänt, det har iaf visat att jag har vänner här när det gäller. Glad och otroligt tacksam för det. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat litsta ut att en graviditet skulle innebära så mycket jobbigt, psykiskt. Det handlar absolut inte om Sigge, han som ligger i magen, han tycker jag redan om mest i hela världen. Det handlar om allt runt omkring, jag håller på att bli galen. Senast för ett tag sedan så kändes allt så bra, sedan gick det utför. Stackars M har det inte lätt, jag förstår att han "flyr" iväg ibland. Det är tyvärr alltid då jag behöver han som mest, så nära det bara gå.