... Ja där har jag tillbringat dom två senaste dygnen. Jag mår bra, och Sigge mår bra och är kvar i magen, det är de som är viktigast. Det började i lördags natt, och trodde då att jag skulle få åka hem, men ne blev kvar två nätter.

Det har varit blandade känslor att ha varit på sjukhuset i två dagar. Det känns tryggt och skönt att vila på sjukhuset, men samtidigt väldigt ensamt. Dom flesta ligger där med sina bäbisar och pojkvänner och väntar på att få åka hem, eller så ligger dom och väntar på att bäbisen ska komma ut. Jag låg och väntade att min bäbis inte skulle komma ut. M har varit supergullig och hälsat på och brytt sig supermycket, lika så mamma och pappa. Resten vet jag inte vart dom har tagit vägen...

I dag höll Sigge på att skrämma ihjäl mig, huvva. Dom satt en CTG-kurva på mig, men det gick inte att hitta Sigges hjärtljud, barnmorskan letade och letade i säkert en halvtimme. Min puls gick upp till 100 och jag var 1 sekund från att skrika att hon skulle hämta ultraljudsmaskinen. Efter lite väntan fick jag komma in i ett annat rum där det fanns en ultraljudsmaskin och en doktor. Sigge rörde sig och hjärtat donkade på fint, skönt, och jag började tok-gråta.:)

Nu ska jag vara hemma en vecka, nästa vecka hoppas jag att jag kan jobba och att vi mår bra. Nu är det vila som gäller.