Jag känner mig så ensam i mellanåt, visst jag har folk runt om kring mig. Men det känns som att alla har fullt upp med sitt egna. Känns som jag knappt har någon att surra med, ingen som jag riktigt kan ringa och snacka massa skit med längre. Visst jag har M, men han har ett stort behov att göra annat än att umgås med mig hela tiden. Till sommaren kommer Sigge, då kommer jag aldrig behöva känna mig ensam. Och gu så jag längtar.